Sämre period med mörka och svarta dagar...

Hörni, det är en tid sen jag skrivit sist. Nej, ni behöv inte vara oroliga, jag har fortfarande massor att skriva om. Det har bara blivit så att jag inte riktigt fått den där känslan att nu behöv jag skriva men idag kom den. Hade börjat på ett inlägg i oktober men nu känns de int aktuellt att skriva om det mera. Idag har jag annat på hjärtat. 

Jag har ofta fått höra att jag är en glad person och det vill jag vara och försöker att vara det. Och oftast känner jag mig glad. Och jag vill också glädja andra. Men som vi alla vet har vi alla ibland dåliga dagar och så har även jag. Dålig dag för mig kan vara att jag irriterad, har dåligt tålamod, är frustrerad osv. Stigit upp med fel fot helt enkelt. Dåliga dagar kan jag ha när som helst, så som vi alla. Jobbigt är det ju när man har sådana dagar när man är på jobb. Men oftast blir inte hela dagen dålig för där finns alltid någon som piggar upp en med en teckning, en kram, bus eller så. 

Sen har jag något som kallas för mörka dagar. Då vill jag bara vara hemma och göra vad jag vill, när jag vill och prata med den jag vill. En mörk dag har jag oftast på helger eller när jag är ledig länge. Mörka dagar kan också vara en sorts timeout efter en intensiv period. Då jag vart mycket social osv. De då jag behöver avstånd från allt och alla.  

Men sen har jag också något som jag kallar för svarta dagar. Då kommer jag inte upp från sängen. Vill bara ligga under täcket. Skita i allt och inte prata med någon. Får inget gjort. De här dagarna äter jag knappt nåt. Till slut måste jag äta nåt för att inte bli dålig. Tur så håller de i sig högst en dag åt gången. Och de här kan jag ha på helgen, när jag är ledig eller sjuk. Alltså mår jag som bäst att jobba eller ha något inplanerat. Då även en inplanerad tom dag!

Jag känner nu att jag är inne i en sämre period överlag. På ett personligt plan då alltså. Och alla de här dagarna har jag om varandra. Det är så mycket som händer fast det int egentligen händer nåt. Eller de som händer är ofta nåt negativt. Det känns som när man lite kommit upp till ytan så kommer nästa smäll. Som jag brukar säg, de ska int få vara bra. För om de nångång känns riktigt riktigt bra så får man vara glad om de håller i sig några dagar för sen kommer nästa smäll.

Alltså jo de här med coronan hjälper ju inte till. Man kan ju inte göra de som man vill göra. Såklart inverkar de men de här är nog helt andra saker i grund och botten.

Allt som hänt de senaste 2 åren har åter igen kommit ifatt en och riktigt ordentligt. Dessutom fortsätter de i de här sorgliga banorna. Jag vet att inget blir som förr, för inget är som förr. Men skulle ändå önska att vissa saker ändå var någorlunda som förr, att man håller fast vid vissa saker, att saker och ting inte ändrats pga av saker som hänt/händer. Och nu pratar jag int igen alls om före coronan och nu med coronan. Tyvärr blir de allt för personligt och privat att gå in på vad det är exakt och känner mig int bekväm med att berätta vad det är om här. Jag försöker vara så öppen jag kan men en viss gräns har även jag. 

Det är allt för många nära och kära, bekanta och mindre bekanta som lämnat oss allt för tidigt. Och speciellt nu under en kort tid. Och det kan vara svårt att förstå och acceptera att man aldrig kommer träffa dem igen, här i detta liv åtminstone. Hoppeligen nog på andra sidan. Vill ju tro det. Men att i allt de här också förlora personer som fortfarande lever och finns kvar trodde jag inte skulle hända. Och de så de känns just nu, som om jag förlorat många fler och som är en stor orsak till mitt mående just nu. Personer som man trodde skulle finnas där för en när man behövde/behöver de som mest. Och som jag också vill finnas där för. Men som jag lärt mig och som de sägs, inget blir som man tänkt eller planerat, int iaf i mitt liv. Just nu känns de mesta bara negativt och sorgligt. 

Jag vill ändå säga att jag är så tacksam över alla som finns i mitt liv. Jag är dålig på att säga de men jag vill att ni ska veta det. Familj, släkt, vänner, kollegor och bekanta osv, alla ni är jag tacksamma över att ha i mitt liv. Jag vet att jag har många som bryr sig om mig och vill mitt bästa. Och jag vill säga att de småaste sakerna just nu gör skillnad i min vardag. Jag är också glad och tacksam över mitt jobb. Jag trivs super bra! Tänker ännu tillbaka för lite på ett år sen när jag stod i valet och kvalet över min jobbsituation. Och tänk så bra det blev 😍 Så jo jag försöker tänka på och minnas allt bra som också som hänt men ibland är de så svårt att se de sakerna. 

Eftersom jag nu är inne i en sämre period och inte är så bra på att höra av mig och komma ihåg saker så vill jag ändå att ni ska veta att ni finns i mina tankar och att jag finns här för er ❤️ 

Tyvärr just inga bilder i detta inlägg då de mesta känns så svart! Hoppas ni ändå orkat läsa!