I'm back med corona!

Under 2021 blev inte ett enda blogginlägg skrivet. Det var självvalt. Som alla vet handlade det året mycket om corona. Jag valde att inte skriva eftersom jag visste att i varje inlägg kommer coronan komma upp på ett eller annat sätt. Jag tyckte vi alla fick läsa och höra tillräckligt om coronan ändå. Men nu känner jag att jag behöver skriva av mig och jag vet att jag kommer att behöva skriva av mig under året också. 

Det här inlägget kommer dock att handla om corona. Men inte överlag utan min upplevelse av att insjukna och vara sjuk i corona. Jag vill kalla det corona när jag inte vet vilken variant jag har! Så jag är tillbaka och vill skriva igen så jag hoppas ni vill läsa! 

Vi tar det från början. Snuva har jag så gott som året om och den här tiden har ju många mer eller mindre, så även jag. Fredagen den 14 januari hade jag vart på jobb 1 vecka efter semestern och ledigheten. Eftersom jag har astma får jag använda visir på jobbet. Vi hade ett möte och en kollega säger att jag hörs täppt men jag kände mig inte något täppt. Tänkte nog att det är en veckas användning av visiret. Jag hade vart försiktig hela veckan, bara varit på jobb förutom på tisdagen då jag var på massage men annars hem direkt efter jobb. På lördag kände jag mig som vanligt och var och handla och till apoteket. Skulle börja med en ny och en till medicin för blodtrycket. Träffade mamma då för hon var med till butiken och så var hon till mig och hälsa på. Lite täppt tyckt mamma att jag hade hörts emellan men fortfarande kändes det inte så, så tänkt de säkert munskyddet. Var dock bara hemma resten av lördagen. 

Vy från soffan

Söndag vaknar jag jätte täppt. Jag både känner och hör det själv. En täppthet på ett sätt som jag inte haft förut. Jag tar ett hemtest, tur hade jag köpt på lördag, det visar positivt. Nå de kan visa fel, de stod ju till och med i pappren att de kan visa positivt fast de en annan infektion. De säkert bihålorna tänkte jag men de kändes inte som de brukar, så visste nog innerst inne.... Tar genast kontakt med digikliniken på Mehiläinen, där är de 140 minuters kö. Så jag tänkt att jag kollar på koronabotti om de finns tid till test inom de där 140 minutrarna så tar jag. Jo första tiden skulle ha vart om 4 minuter. Men tog en tid som var om 25 minuter. Hastigt gjorde jag mig i ordning och sen till tältet vid Stadshuset. Testet gick bra, som de brukar och sen hem och vänta. Meddelar alla som behöv veta om läget. 

Hemtestet

Prick klockan 3 på söndag-måndag natten hade svaret kommit. Jag vaknade lite före fyra. Det står att det är positivt. Jag bara nej, är det sant? Hoppas jag drömmer. Nej, sant var det. Har förstås svårt att somna sen. Tankarna började snurra. Somnade nog till slut! 

På måndag meddelar jag igen läget till alla som behöv veta! Ringer smittskydds teamet. De är noggranna och jag får svara på en massa frågor. Jag får direktiv och jag ska vara isolerad i 10 dagar, till 26.1. Eftersom jag har större risk att få blodpropp så behöv jag dricka helst 2,5 liter vatten/dag, röra på mig här hemma, vila när jag behöv, ändra ställning och sitta upprätt när jag kan och orkar. Annars sköter man symtomen som vid vanlig flunssa. Jag behöv inte förebyggande medicin i nuläget för blodpropp men om de uppkommer fler symtom måste jag ta kontakt och så måste det utredas på nytt! Varför det är risk att få blodpropp vid corona och inte av vanlig flunssa är för att coronan aktiverar koagulationssystemet. Därför kan de med större risk för blodpropp av vissa sjukdomar måsta ta förebyggande medicin.

Tagit direktiven på allvar! 

Okej, då kör vi. Bestämde att jag ska ha vissa rutiner varje dag för att klara mig isolerad i 10 dagar. Jag googlade också mer om att förebygga blodpropp och där kom det upp att sova med stödstrumpor. Nu kanske många tänker, nämen såna där fula beiga då?! Nej de finns modernare! Och sådana har jag 😉 Inte för att färgen spelar någon roll utan att de sköter sin uppgift är ju det viktigaste. 

Nå när man är isolerad hinner man tänka, känna och fundera en massa, i alla fall jag. Både positiva och negativa saker dyker upp. Många frågar hur jag mår och jag berättar ärligt hur det är just i den stunden. En känsla som finns närvarande konstant är rädslan. Rädslan att få nya symtom, rädslan att få blodpropp, rädslan att inte bli frisk, rädslan att måsta vara hemma ännu längre, rädslan att hamna på sjukhus, rädslan att inte vakna upp nästa morgon osv. Det tar aldrig slut. Du försöker hålla dig sysselsatt och inte tänka på rädslan. Men den finns där ändå, konstant. 

Som sagt mina symtom från början var/är täppthet. Är nu inne på sjätte dagen som täppt. Det har varit och är som en berg och dalbana. Ena stunden känner jag mig okej och andra stunden slår det tillbaka än värre än vad det varit förut. Så här håller det på. Trötthet hör till och den har jag också. Det är en sorts trötthet som inte liknar någon annan trötthet och tro mig jag har upplevt olika trötthetar. Jag känner att jag kan göra något, jag börjar, sen känner jag att jag bara måst gå och lägga mig. Jag är inte trött i kroppen eller mentalt utan jag bara vet att jag måst gå och lägga mig för annars tror jag att jag ramlar ihop. Det är en så underlig trötthets känsla, att det inte går att beskriva. När jag pratar med någon i telefon så försöker jag sitta upp men jag orkar inte samtalet igenom sitta utan får lägga ner mig emellan. Har jag värmt mat och ätit får jag gå och lägga ner mig genast efteråt för att vila. Har jag varit på wc så får jag vila efteråt. Så nej gör inte mycket annat än vilar! 

Ett annat symtom som börja komma den tredje dagen var stegring. Inte mycket men lite, på moron normal temp, på dagen stegring och på kvällen normalt igen. Men igår, fredag, hade jag på kvällen också, 37,2 som högst, tog värktablett de gick ner till 36,9. Om de blir 37.5 ska jag ta kontakt igen till smittskyddsteamet. Men också om de int far ner med medicin ska jag också ta kontakt....

Morgonens mätning

En annan sak som uppkommit under min corona är alla drömmar jag haft om nätterna. Varje dröm börjar bra och med något positivt men slutar dåligt eller negativt eller blir en mardröm till slut. Det handlar om personer i min närhet, både från nu och från förr. Sällan är det någon jag inte känner. Och om det är någon jag inte känner så är det en blandning av 2 personer som jag känner. Dock har jag sovit bra förutom drömmarna då. Jag sov i början 11-12 timmars nätter. Sen hade jag en jätte dålig natt och nu inatt sov jag typ 7 timmar. Sovit på dagen har jag inte gjort för har satsat på att sova på nätterna. 

Ni som känner mig eller läst min blogg tidigare så vet att jag lider av panikångest och äter medicin för det. Det är väldigt sällan jag får sådana attacker nuförtiden men under min isolering har jag haft 3 gånger panikångest attacker. Första som jag hade trodde jag var corona symtom eller något och att nu stryker jag nog med! Tills jag kom på att det är en panikångest attack. Jag fick mig ner lugnad genom att koncentrera mig på att formulera detta blogginlägg. Jag har fått ta hjälp av avslappningsövningar eller lugn musik och bara andas för att lugna ner mig när tankarna blivit för mycket. 

Någonstans i detta också finns mitt hjärta och allt kring det. Hur påverkas det av coronan? För ni som inte vet så går jag på undersökningar av hjärtat eftersom jag har en förstorad klaff och det kan eventuellt bli aktuellt med operation. Mer om det kommer nog i andra inlägg! 

Ibland känner jag mig ensam här hemma, när man inte har någon att prata med och inte får träffa någon. Och när jag bor själv. Men jag vet att det är tillfälligt och hoppas att det snart är över. Jag menar jag vet ju inte hur allt slutar än. Jo och ni ska inte tro att jag inte alls tänker positivt och försöker vara positiv. Varje dag sätter jag upp ett mål eller en sak som jag ser fram emot under dagen. Varje kväll lägger jag mig glad och tänker att nu var en dag över igen och hoppas jag vaknar utan symtom imorgon. Nästa morgon har jag fortfarande symtom men då är jag glad att jag vaknat i alla fall! 

Mina stödstrumpor

Så jo hörni, tack och lov har jag lindriga symtom och det är nog tack vare att jag har 3 sprutor men det är inte bara det här med symtomen. Det är så mycket därtill. Som sagt har alla olika symtom och olika upplevelser men det här är min upplevelse hittills av min corona och isolering. Och jo jag kunde ligga på sjukhus också så är glad så länge jag får vara hemma. 

Jag vill passa på att tacka alla som hör av sig, som ringer eller skriver, alla ni som erbjuder hjälp och som hjälpt mig. Tack för den färdiga maten jag fått! Alla ni som får mig på gott humör av bilder, videon och skämt. Ni som piggar upp min dag. Ni som ger förslag på program, serier och filmer att se på. För alla krya hälsningar. Det betyder massor! Utan er skulle jag inte orka! 

Jag har så fina människor i mitt liv som bryr sig om mig och vill mig väl! Familj, släkt, vänner, kollegor och bekanta, tack alla fina ni ❤️ Och tack alla ni som orkat läsa mitt inlägg, det blev ett långt ett!