akinna83

Ja de väl int helt ovanligt att bli sjuk när man börjar på nytt ställe med nya bobbor.  De börja i helgen (12-13.10) med flunssa. Jag gjorde inget annat än vila hela helgen å jag blev bättre. Var på jobb på måndagen, lite märkte jag att rösten var annorlunda men bara lite. Tisdag när jag stiger upp å pratar med mig själv, (gör de alltid för att kolla att jag kan prata efter den gången jag inte kunde prata) då märker jag att jag har ingen röst. Och jo flunssan är värre igen. Ja int kan man ju fara på jobb utan röst, int iaf i mitt jobb. Nå tänker jag, jag är tyst nu hela dagen då. De så jobbigt att vara tyst, extra jobbigt att vara hemma när du måst, de kommer så myky tankar å funderingar. Jag tänkt om jag fixar lite hemma tillika, typ tvättar å sånt så håller jag mig lite igång. Gick bra att få maskin på men när de sku hängas upp had jag inga krafter. Had ju fått stegring å vat helt slut. Fick ta lite i gången. Jag är livrädd att bara ligga stilla längre stunder eftersom det var det ja

Idag för en vecka sen var jag min sista dag på jobbet som jag jobbat på de senaste 14 åren. Det var konstigt att tänka att imorgon kommer jag inte hit mer utan far till ett annat ställe. Men jag har sagt åt mig själv att det är nu eller aldrig. Enda sen jag blev sjuk i utmattning 2014 har jag på riktigt funderat på att göra något annat. Men de dök ju aldrig upp något passligt att söka. Och vad är det jag vill göra egentligen?! Jag sa åt mina vänner som jobbar på dagis att ifall ni hör nåt så säg till. Men fick ju veta att de int behövs så myky närvårdare mer då systemen ändrat. Så gav lite upp tanken på dagis där. Men sen igen jag älskade ju mitt jobb så varför byta. Åren gick och så i somras dök det upp ett jobb jag ville söka och som kändes spännande. Jag lämna in ansökan, slapp på intervju och fick jobbet. Wow alltså. Och nej det var inte dagis jobb utan boende jobb. Och jag tänkte, att bara jag får tjänstledigt så tar jag emot jobbet, vilket jag fick. Annars skulle jag alder tagit