Guld värda!

Jag har alltid tyckt att jag är lyckligt lottad som har så underbara och fina vänner i mitt liv. Jag har haft turen att träffa nästan alla mina närmaste vänner nu under semestern och jag har verkligen behövt det. 

Vi drabbades igen en gång av stor sorg och man blev åter igen påmind om att leva här och nu. Man vet aldrig vad som händer idag eller imorgon. Därför vill jag ha mycket TID när jag träffar mina vänner, för att verkligen vara där och nu, inte sitta och tänka på vad klockan är och typ vara på nästa ställe redan. 

Jo det är lite så att man nästan behöver "boka" mig för att vara säker på att få träffa mig men det är också för att jag då vill ha en hel dag för min vän ifall det behövs. Att ta en kaffe nån timme är inte ett alternativ i första hand, jo om de verkligen inte går på nå annat sätt, då tar jag ju hellre den timmen än ingenting alls men oftast vill jag ha minst 3-4 timmar eller mer bokat och då är det ändå inte tillräckligt länge. Jag älskar att sitta och prata i timmar med mina vänner. 

Jag har många gånger sagt åt mina vänner att de får skicka hem mig om jag blir för länge hos dem. Jag har ju inte bråttom hem till någon eller något och om livet skulle ändra skulle jag ändå försöka ha den där tiden med mina vänner. Jag skulle planera det så. 

Då jag var yngre, var jag blyg, många tror inte det idag men jag har varit jätte blyg. Har haft dåligt självförtroende och självkänsla. Det har jag ju jobbat med nu de senaste 5 åren, jobb och scouter har hjälpt mig på vägen men är fortfarande blyg när jag ska träffa nya människor. Det som är annorlunda nu när jag ska träffa nya människor är mitt tankesätt! Nu tänker jag att de går nog bra och de nya människorna behöv int gilla mig. Jag har familj, släkt och vänner som gillar mig för den jag är och de står kvar oberoende hur de går eller blir. Jag önskar jag hade haft detta tankesätt tidigare men samtidigt får jag vara glad att jag tänker så nu och int ännu senare. Som en vän sa, de kan vara människor som kommer på de först sent i livet och om de alls kommer på det, så det är ändå bra jag tänker så nu. Allt har blivit så mycket enklare. 

Har också sådana vänner som man en gång i tiden var riktigt nära vänner med men som man av en eller annan orsak inte är så nära vän med mera. Vet inte riktigt vad som hänt på vägen men jag har tänkt att det är väl meningen att det skulle bli så. Har ändå mer eller mindre kontakt med alla på något sätt ännu så det är ju inte som om man har fiender precis. 

I alla fall vill jag tacka ALLA mina vänner, både de närmaste och andra, för att ni finns där för mig. Speciellt vill jag tacka mina närmsta vänner som finns där i vått och torrt, som känner mig så bra och förstår och vet hur jag fungerar. Ni är GULD VÄRDA. Jag önskar att alla skulle få ha så fina vänner som jag har. Och ni som har vänner, ta vara på dem, man vet aldrig vad livet för med sig. Har ni länge tänkt höra av er till någon vän, gör de då genast för en dag kan det vara försent!