Hjärtan och hjärta

Idag går jag rakt på sak! Den senaste tiden har jag ofta sett hjärtan i form av mat. Jag ser dem ofta och undrar vad de kan betyda. Jo för jag tror absolut att de betyder något. Är de någon som ser till att jag får dem? Är det någon som vill säga något? Är det någon som läser det här och varit med om samma sak? Det är inte alltid i mat jag lagar själv utan också i mat jag köper eller äter på restaurang. Jag har försökt googla vad de kan betyda men utan resultat. Så jag hoppas de sku finnas någon som har en teori om det här! 

Ja och sen, mitt hjärta, alltså hjärtat i kroppen. I måndags (8.6) kände jag att jag hade rytmstörningar. Tog de lugnt och blev int stressad. Visst var de obehagligt, när man kände tydligt hur de hoppar till, men var ändå lugn och tänkte de nåt tillfälligt. Tisdag och onsdag var det lugnt. På torsdag började de igen. Fortsatte på fredag. Skrev då till min vän som är sjuksköterska och fråga när jag ska ta kontakt med vården. Hon tyckte nog genast. För er som inte vet så är jag född med hjärtfel och är hjärtopererad som 2 åring. Går på rehelbundna kontroller nog. Men ni förstår när de kommer till hjärta mitt så blir jag EXTRA rädd när jag känner något där! 

Ett-tiden ringde jag Mehiläinen och hon i luren tyckte absolut jag ska fara å kolla. Fick tid redan 14.15 till en hälsovårdare. Hälsovårdarn skicka mig på EKG och så begärd jag samtidigt få ta sköldkörtelprovet, eftersom det är en tid sen sist. Sen såg en läkare på mitt EKG och de var som jag gissa. De kunde inte läsa de eftersom jag normalt har avvikande EKG. Och på Mehiläinen hade de inte heller gamla att jämföra med. Så blev skickad till jouren. 

Hade ju remiss till jouren så behövde inte sitta och vänta något. Blev inskriven ca. 15.30 och fick ett rum direkt. De kom och tog blodprov, nu i andra armen, eftersom jag var stucken i den ena redan, några rör tog dom och så nytt EKG och ett annat EKG och så kolla de min syresättning och blodtryck. Låg där sen kopplad till allt, blodtrycket tog de var 5:te minut. Så ni kan gissa, varje gång de klämd till så blev jag påmind att de gått 5 minuter igen. 

Jag var otroligt lugn när jag låg där. Och mitt blodtryck är aldrig så bra som när jag är på sjukhus, konstigt nog. Jo fast jag var lugn så var jag livrädd att det är något med hjärta och om jag måst åka till Mejlans igen. Tiden blev lång nog och när man blev påmind var 5:te att de gått 5 minuter igen. Låg bara där och tänkte att hinner jag och får jag alls fara på kalas idag, att kan int läkarn komma nu redan. Fick en äldre rumskamrat som hosta å had svårt med andningen. Då blev jag ju rädd igen att har hen corona. Tur hade hen int ro att sitta/ligga så läng i rummet och for ut. Nå int bord hen ha satts dit om de misstänkte de men vet ni man hinner fundera myky när man ligger där å knappt för rör sig. När jag låg där pep ju maskinerna ibland och blev rädd att de betyder nåt dåligt. Pipen lärde jag mig vad betydde efter en stund. Ett pip betydde att de var något löst men när sköterskan kom så var de int något löst, för jag låg ju så stilla jag kunde.  

Vid 18-tiden kom läkaren och prata med mig. Hon frågade bl.a. om jag kände rytmstörning när de tog EKG. Jo sa jag. Hon sa de stämmer för man ser det på mitt EKG. Det var inte regelbundet utan någon här och där. Mina blodprov var bra. Eller som vanligt ska jag säg. Leukocyterna högre än vad de ska vara (brukar ha så) och CRP var nu 10 (brukar ha de högre än vad de normalt ska vara). Alla läkare utom 1, säger att jag nu bara har så?! Alla andra prov var ok. Det fanns/finns ingen direkt orsak till störningarna. Det kan vara den dåliga sömnen eller att jag äter oregelbundet eller så. Så det gäller att ta bättre hand om sig igen! Sköldkörtelprovsvaret har jag inte fått ännu, de får jag på tisdag. Så sen fick jag fara ca. 18.15 från jouren! 

Och efter det kunde vi äntligen fara på kalas, som jag så hade väntat på hela dagen. Dels att få träffa släktingar å bekanta och för att få sitta ute och njuta av det fina vädret. Inte ligga på sjukhuset iaf. Men jag är så tacksam att vi har ett sjukhus och så fin vård. Hade en super sköterska och läkaren var också bra. Kände mig i trygga händer hela tiden. 

Ja så hur känns de nu då, det känns nog bra nu, har nog känt någo lite. Jag är ändå lugnare nu när jag vet jag är uppkollad. Försöker ha ordentliga rutiner med sömn och mat, lite svårt när det är semester men gör mitt bästa. Tur blev jag inkallad till lite jobb nu i midsommarveckan. Då har jag iaf rutiner. 

Jag vill passa på att tacka alla som visat sin omtanke, jag har så fina människor i mitt liv. Speciellt tack till syrran, mamma, pappa och min privata sjuksköterska! Hoppas ni orkat läsa ända hit och önskar er alla en skön sommar!