Oro och rädsla

Det har gått en tid igen sen jag sist skrev. Jo jag har tänkt länge börja skriva på detta inlägg men har bara inte orkat. 

Jag är så trött, igen, den här tröttheten var borta här emellan men nu är den tillbaka. Jag kan sova hur mycket som helst men ändå har jag svårt att somna om kvällarna. Men när jag väl somnar kan jag sova 9-10 timmar + att jag kan sova på dagen också. 

Jag börja märka detta med tröttheten för ca. 2 veckor sen. Då börja jag somna på soffan på kvällarna men tänkte då att det är säkert för att jag är igång så myky och får så mycket frisk luft om dagarna. Innerst inne visste jag nog att de inte var bara det. Nå man fortsätter kämpa på.

Valpen 2020 med goa vänner!

 

Vappentorsdagen var jag uppe länge så på fredagen när jag kände mig ännu tröttare tänkte jag att de var för att jag varit länge uppe. Men på lördag när jag vakna var jag ännu tröttare än på fredagen. Gjorde mig redo för jobb men så fick jag stanna upp å känna efter. Nej de här går int, jag har snytit mig fler gånger och har ont i ryggen. De ska ju vara låg tröskel med symtom nu, var osäker om jag sku bli hemma eller inte. Men bäst att ta det säkra före de osäkra. Så stanna hemma. Först fick man dåligt samvete för att man blir hemma för bara lite, för jag är inte sån. Sen kommer oron och rädslan att vad har man nu ihop med sig. Många försökte lugna mig att de säkert allergi. Och jag tänkte att jo de kan ju vara men hur ska man veta i dessa tider. Min syster var snäll och hämta allergimeddocin åt mig. Tog den genast. Nästa dag när jag tog meddocin kände jag att de lätta märkbart med vissa symtom. Men allt försvann ju inte. Var hemma, fredag, lördag, söndag och tänkt på söndag att bäst att prat med läkare imorgon och se vad hen säger. Boka telefontid till läkare. Tur fanns de många lediga tider.

På måndag förmiddag ringde läkarn. Han trodde nog att de har med allergin att göra och kanske lite vanlig flunssa på de. Men han tyckte att när de är dessa tider och jag är i riskgrupp så är de bäst att ta coronaprovet. Det här var kl. 11 på måndagen. Jag skulle få samtal när jag ska infinna mig på provet. Läkarn sjukskrev mig till onsdag. Å vet ni här var det snabba ryck för jag fick samtal där halv tolv att jag har tid 12.40 för provtagningen och vart jag sku komma. 

Där å då slog nästa oro och rädsla till. Tänk om jag har covid-19. Blev rädd för egen del men ännu räddare för alla som jag träffat. Å hur jag var nervös för provet, had ju hört hur de tas. Men tänkt de kan int ta sjukare än när min knäskål var ur led eller de kan int vara obehagligare än när jag punktera mina bihålor. Lugnare var jag också för att jag visste hur provet tas men nog nervös för de. Körde iväg dit jag sku, fick kör in med bil i tältet å veva ner rutan. Där var jätte trevlig personal med full skyddsutrustning som tog emot mig. Jag hann tänka de här är faktiskt på riktigt nu. Ja de berätta lugnt hur de går till å hur jag sku göra. Jo obehagligt var det när de stack in den där "pinnen" i näsan å vart den nog sen for, långt in iaf 😉. Men de var över på 15 sekunder fast de kändes som längre tid där å då. Å nä de va int värre än knäskåln eller punkteringen så var glad att jag jämförde det med det 😊

1-2 dagar skulle det ta innan provresultatet skulle komma. Åh suck denna väntan. Nå lättad när provtagningen var över å jag körde hem igen. Såg på massa filmer på Netflix så jag kunde försvinna från verkligheten. Tog länge före jag somna den kvällen, längre än vanligt. Tur sov jag ok sen när jag somnat. Om svaret var negativt hade jag gett lov att de får skicka meddelande. Om de var positivt sku de ringa. På tisdag förmiddag ringde ett okänt nummer å ni kan gissa hur hjärta börja slå. Lättad då jag hörd de var en försäljare. En stund efter de fick jag ett meddelane från HUS att provet var negativt. Så LÄTTAD. Tur att man inte behövd vänta så länge på svar.

Så ja, nu har jag då vart hemma å vila, fredag, lördag, söndag, måndag, tisdag och idag onsdag. Imorgon torsdag tänker jag nog fara på jobb. Jo jätte trött är jag fortfarande men vet vad det beror på. Dels beror det på allergin och nu meddocin men dels också att det är så mycket oklara frågor om framtiden på ett personligt plan som jag funderar på och så mycket som åter igen hänt de senaste året. Jag har inte hunnit sakta ner å ta in allt än. Men så småningom ska allt klarna och snart blir de semestertider! Jag försöker tänka att allt löser sig nog på ett eller annat sätt men de int så lätt alla gånger. Tyvärr finns de inget annat än att kämpa på! Så kämpa på alla och ta hand om er ❤